Grant Green - Django

Det här är så otroligt vackert. Det här är musik!

Grant Green - Django (zSHARE)

rhythm & blues!

Jag vet att jag är lite tjatig, men ni måste kolla in det här! Hur bra som helst...
Duffy har en del att lära.

Sharon Jones & the Dap-Kings - 100 Days, 100 Nights

mera Amanaz!

Dra på trissor! Jag hittade en till låt av Amanaz. 

Amanaz - Africa (zSHARE)

Hello Africa! Tell me how you're doing.

Jag hittade precis ett fullkomligt lysande band. Från Zambia kom det grooviga bandet Amanaz.

Det har tydligen släppts en återutgåva av deras album Africa på nåt litet, obskyrt bolag.. Jag får fråga min gode vän Thomas. Han har säkert koll på det. Skulle inte förvåna mig om han inte har originalvinylen i nån kartong någonstans. Sån är han.. 

Hur som. Jag har bara hört en av låtarna på Africa skivan och den gjorde att jag vill höra mer. Så nu ska jag finkamma nätet!

Amanaz - Khala My Friend

summerdress makes you more beautiful than the rest

Jag har verkligen dyrkat Mark Kozelek och hans Red House Painters. Även hans AC/DC covers, Ghosts Of The Great Highway och i princip allt han gjort. Fast RHP har ett speciellt litet ställe i hjärtegropen..

Så klart blir man ju jätteglad när det kommer en ny Sun Kil Moon skiva, fastän jag inte gillade Tiny Cities som den förra hette. Ribban är på 2.45 och kommer förmodligen ligga kvar där. Jag menar.. höga krav kommer den gode Mark att få dras med.

Men April, som den nya Sun Kil Moon skivan heter, är ju astråkig. Klockorna stannar. Det blir vintertid ungefär 75 gånger på raken. Det är ju väldigt fint och ljuvt. Men bara det. Ingen udd alls.. Synd. Mycket synd.

Men jag byter till Ocean Beach istället. Skivan som spelades på repeat i den lilla, sunkiga ettan på Johannesgatan i Boden som jag bodde i -97. En flaska Parador och RHP! Det är tonårsminnen det...

Beirut - Nantes

Jag gillar verkligen Beirut. Speciellt ute på gatorna i Paris. Tackar till Take Away Shows!

Det är vår i luften...

Som jag skrev tidigare idag så är min familjesituation lite annorlunda än vad den var för 9 månader sedan, så därför hade jag vägarna förbi UNI på Åsögatan. Efter att ha känt och klämt lite på vad dom hade att erbjuda en liten grabb (bara för att förtydliga.. inte född riktigt än.. snart.. mycket snart) så promenerade jag södermannagatan ner till skånegatan. På väg till pappa affären Pet Sounds.

När jag viker av vid hörnet södermanna/skånegatan så ser jag mycket folk på trottoaren. Sjukt mycket folk! Ungt folk.. 95% flickor i dom yngre tonåren. Som sitter omsvepta med filtar, ser ut att ha väntat läääääänge...Jag hinner tänka tanken "undrar ifall Håkan Hellström signerar skivor inne på Pet Sounds" medan jag kryssar mellan pandor, tillplattade Marlboro Light paket och tomma lattemuggar.

Mycket riktigt. När jag kommer fram till dörren står det "Håkan Hellström signerar skivor kl. 17.30".

Inne på Pet Sounds är det en fantatisk stämning. Det fnittras, det klämms lite på "försent föt Edelweiss", någon säger med gråten i halsen "han är hääääär". Försäljningen av skivan måste varit lysande idag!

Jag blir så otroligt glad av sånt här! Jag blir så glad av att se hur männsikor berörs av popmusik. För så känner vi väl alla någon gång.. Eller rättare sagt, ganska ofta. Den där euforska känslan. Knytet i magen.. Fast nu när man hunnit komma upp i det som kallas för vuxen ålder så väntas man ju inte visa det öppet. Synd och tråkigt tycker jag. Men Håkan Hellströms fans håller fanan högt. Hoppas att dom gör det om 15 år också.

Stompin' Souls

I går på väg hem från jobbet så stötte jag ihop med Thomas i t-banan. Länge sen sist.. jadajada.. precis som det är när man träffar vänner man inte sett på ett tag.
Han frågade hur det gick med faderskapet. Jag frågade hur det gick med Stompin' Souls skivan som man väntat på i typ 3 år.

Han visade stolt upp en färskpressad vinyl och en CD av deras debutalbum "..and it's looking a lot like nothing at all".

På deras hemsida kan man beställa skivan. Annars kan man besöka en populär community och lyssna på lite smakprov från skivan.

http://www.myspace.com/stompinsouls

Laura Cantrell vs. New Order

Då när Woody fortfarande fanns i sthlm visste man alltid var man skulle tillbringa tisdagskvällen. På El Mundo med en Red Stripe i handen eller uppe på Mosebacke, den gången i månaden som dom hade nåt band som spelade.

Många fina woody-minnen har man.. Handsome Family, Chris Knight, Elviskvällen, Mattias Hellberg i ett hörn på El Mundo..

Woody's samlingsplattor var ju också ett soundtrack till hösten/vintern 2003. Fina bitar med Doug Sahm, Jesse Harris, Chip Taylor & Carrie Rodriguez, Jim White och många andra bar jag runt i min cd-walkman...

Fast bäst av allt tyckte jag att Laura Cantrell's version av Carter Family's When The Roses Bloom Again var. Att hennes skivor inte höll någon högre standard gjorde mig besviken, men When The Roses Bloom Again spelas fortfarande ibland hos mig.

Och nu kommer hon med en ny covers EP. 15:e April kommer Trains and Boats and Planes. Där gör hon covers av Merle Haggard, Gordon Lightfoot, Burt Bacharach, John Hartford, Roger Miller och New Order.

Laura Cantrell - Love Vigilantes

tio-i-topp

10 låtar, band/artister, skivor och annat smått och gott som jag gillar lite extra mycket just idag:

1. Fleet Foxes - Sun Giant EP

Jag kan verkligen inte få nog av det här. Jag tjatade ju redan om den igår, men jag måste fortsätta lite till. Melodier! Harmonier! Mycket reverb på sången! Topanga canyon vs. Seattle! Skaffa och älska!

2. Cut Copy - In Ghost Colours

Ett band som jag faktiskt inte gillat speciellt mycket, men eftersom det bloggats ganska friskt om dem den senaste tiden så laddade jag hem plattan. Och det var ju asbra! Sneluggs electro när den är som bäst. Nästan Junior Boys klass. Nu ska jag skaffa de tidigare alstren också och lyssna med nya öron...

3. She & Him - Volume One

M Ward är ju en av de artister som spelats mycket flitigt i mitt hem. Och när han parar ihop sig med den skönsjungande skådespelerskan Zooey Deschanel måste man ju självklart kolla upp vad dom håller på med. Det som började som en duett på The Go-Getter soundtracket (på regissören Martin Hynes begäran), en film hon själv spelade i, utmynnade alltså till att M Ward och Deschanel spelade in Volume One i M Wards studio i Portland. Mycket bra solig, soulig pop!


4. M83 - Couleurs (Jori Hulkkonen remix)

Baksida (säger man verkligen så fortfarande?) på Couleurs singeln som kom för ett litet tag sedan. Ännu mera sneluggs electro!

5. Sharon Jones & The Dap-Kings - 100 Days, 100 Nights

Fortfarande lika bra som i förrgår!

6. Kelley Stoltz - Put My Troubles To Sleep

Låten som Elliott Smith aldrig skrev till Figure 8 plattan. Psykedelisk singer/songwriter pop när den är, kanske inte som bäst, men tillräckligt bra för att ligga högt upp i mina spellistor. Den återfinns på Stoltz skiva Circular Sounds som kom ut i februari. Väl värd att kolla upp om man missat den.

7. the Black Keys - Attack & Release

Mera småpsykedelisk rock. Duon som gjorde ett av de bättre bidragen till I'm Not There soundtracket har släppt en skiva som får Black Mountain att framstå i lite sämre dager. Med lite större americanaskägg bara.. Och det säger ju en del..

8. El Perro Del Mar - Glory To The World

Varför tänker jag på Stina Nordenstam? Hursom.. Concretes gjorde rätt som gav ut From The Valley To The Stars, där Glory To The World finns med, på sin Licking Fingers etikett.

9. Elvis Costello - This Years Girl

This Years Model är ju en av DOM skivorna. En klassiker som säkerligen ligger högt uppe på listorna när "de 100 bästa skivorna genom tiderna" ska koras. Gärna i brittisk press á la MOJO och UNCUT (som är lite av guilty pleasures för min del.. istället för kvällspressens fredagsbilagor typ). Men är det bra så är det. Oavsett hur less man är på att läsa om den..
En anledning till att skaffa deluxe utgåvan på This Years Model är ett helt gäng med bonusspår och så får man This Years Girl på ännu en bit plast.. Eller mp3. Vad man nu föredrar. Fantastisk låt. Den var säkert bra då (jag föddes inte förrän 3 år efter) och den är hur bra som helst nu!

10. Why? - Alopecia

Den här borde egentligen ligga högre upp på listan. Ett amerikanskt, mer melodiskt svar på insomnade Arab Strap. Fast bättre låtar i mångt och mycket. Why? kommer till Stockholm för en spelning på Mejeriet i Lund den 13/5 och Kägelbanan i Stockholm den 15/5. Vi ses på Kägelbanan!

sun giant

Jag har suttit och haft Fleet Foxes i hörlurarna ett bra tag nu. Det är faktiskt inte ofta som jag faller totalt för ett band på det viset, men deras Sun Giant EP är faktiskt fem bra anledningar till att spendera 45 spänn på iTunes.

Deras sångare låter skrämmade likt Jim James från My Morning Jacket och språnget från Fleet Foxes till MMJ är inte så långt egentligen. Ett folkigt, nedstrippat MMJ korsat med Band of Horses som har lyssnat tokmycket på Songs For Beginners. Där någonstans hittar man Fleet Foxes.

Sur gubbe!

Ibland kan jag känna mig som en gammal, sur, grinig gubbjävel. Ge mig 5 anledningar till varför jag ska ödsla min tid på Crystal Castles, Kompakt-techno, Häst-jävla-pojken och annat skit som kidsen verkar gilla..

Varför ska jag göra det när man får ett mess där det står: Kolla in det här! www.myspace.com/sharonjonesandthedapkings

I en annan blogg som jag sporadiskt skrev i hyllade jag Bettye LaVette's "scene of the crime" och Mavis Staples "we'll never turn back" som kom förra året. Och 2007 verkar ha varit ett lysande år för r'n'b. Förutom nyss nämnda damer så släppte Sharon Jones & The Dap-Kings det fantastiska albumet "100 Days, 100 Nights". Ett album som inte låter 2007 på något sätt. På ett mycket positivt sätt alltså. Det andas väldigt mycket klassisk soul. Lika delar James Brown och the Meters tillsammans med O.V Wright kanske?

Vad som slår en först är ju att hon sjunger skiten ur en! Och sedan att låtarna håller en galet hög klass. Det kan ju lätt kännas som kompetent inrepade covers (som t.ex. the Solution's bägge skivor) men det här svänger ju katten!

Nu när jag har varit en riktigt god MOJO och UNCUT gubbe, så ska jag lyssna klart på "100 Days, 100 Nights" och sen lyssna in mig på Fleet Foxes.

Och appropå O.V Wright. Hans I'm Going (Home To Live With God) förtjänar ett helt eget nummer av MOJO... fantastiskt bra..