När jag år lunch tidigare idag så passade jag på att läsa delarna ur DN som jag inte hann med på morgonbussen.. Det vill säga nästan allt med tanke på att jag inte alltid är så mottaglig för information innan frukostkaffet.
Jag njöt högaktingsfullt av Fredrik Strages sågning av Takida, blev ännu mer mörkrädd för 42 åriga män som gillar långa bilar och barn, undrade när fan "fotbollsfans" (aka IDIOTER!!!) ska växa upp och så läste jag Malena Rydells recension av Blonde Redhead's spelning på Debaser Medis.
Fan vad jag hade velat vara där! Synd bara att jag tillbringade hela söndagen med att först ta en tripp till IKEA, hämta en bilbarnstol på Körsbärsvägen för att sedan skruva ihop aset till tv-bänk som jag införskaffat. Jag, bitter? Näe då...
Några rader ur Rydells recension:
"vackert förhäxande rock i perfekt avvägda doser"
"Blonde Redheads musik kan få den mest desillusionerade att återfå tron på gitarren"
"Rocken lever, länge leve rockmusiken!"
Hade jag velat vara där? Jag, bitter? Näe då..
Rydell beskriver också om sångerskan Kazu Makino's sångröst som klen. Det är den förvisso, men den absolut bästa beskrivningen av hennes sång gav min gode vän Tobbe när vi satt i "internetrummet" på vår skola (det var runt -98) och lyssnade på 30 sekundersklipp på CDNOW:
"Hon låter som varmkorv och ljummen fis som sipprar ut genom en polokrage"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar