Och backspegeln fortsätter...

Jaha.. Då har man rapat upp en del som jag tycker extra mycket om. Vad har annars varit signifikativt för jan - mars 2008?
Inget mer speciellt än vanligt egentligen.

Kanske det att jag har fått omvärdera en massa band, artister, skivor och inte minst låtar.. Pacific! tyckte jag var precis lika dåliga och tråkiga som The Tough Alliance men Reveries har en del pärlor till låtar. Sunset BLVD är faktiskt lika bra som hajpen säger... Eller kanske hajpen är över? Vad vet jag..

Årets hittils bästa textrad kommer från gotländska Pascal. Att sjunga "kom ner från korset / du har hängt där i 2000 år / ditt deprimerande ansikte förföljer mig / det räcker nu" över elakt tuggande, monotona riff gör att jag dansar inombords av lycka! Precis lika stor poppoesi som radarparet Alkberg / Nouttaniemi från Bear Quartet / Alkberg BD i sina bästa stunder.

Nick Lowe, Elvis Costello och framförallt Jim Ford har blivit återutgivna. Fler därtill, men dessa återutgåvor (eller i Jim Ford's fall utgivet hittegods) har fångat mitt intresse mer än annat retro.
Lowe's "Jesus Of Cool" har allt som en popskiva ska ha! Otroligt kaxigt omslag. Asbra låtar (såklart) och en cover på Jim Ford!
Costello skrev jag ju om förra veckan, så om ni vill veta vad jag tycker om den så får ni kolla in min 10-i-topp som jag skrev då.

Jim Ford. Mannen, myten, knäppskallen, låtskrivaren och SÅNGAREN! Polare med coola katter som Sly Stone och Bobby Womack. Waylon Jennings ville spela in en skiva med bara Jim Ford låtar.
Han släpper Harlan County, mycket få köper den, Country got Soul samlingarna dyker upp 35 år senare och sen ger Bear Family records ut "Sounds Of Our Time" 2007 och "Point Of No Return" 2008.
Behöver jag säga att karln är blande det bästa jag hört när det kommer till träsk-countrysoul? Tony Joe White i all ära, men han blir omsprungen med hästlängder.
På "Point Of No Return" är soundet lite mer country än på "Sounds Of Our Time". Föregångaren, som var albumet "Harlan County", fast med ett tjog outtakes, 7" singlar, och annat som hittades i Ford's trailer, var mer renodlad soul.
Jag kan inte säg att någon av de är bättre än den andra. Båda är precis lika bra och viktiga. Jag kan tänka mig att när Gram Parsons myntade uttrycket cosmic american music, så var det Jim Ford's sound han hade i bakhuvudet...
Jag kan bara rekomendera att införskaffa både "Sounds Of Our Time" och "Point Of No Return". Gillar ni musik så kommer ni inte bli besvikna. Blir ni det så får ni gratis Dr. Pepper!

Annars så ser jag fram emot nya My Morning Jacket skivan. Evil Urges kommer den att döpas till.