I backspegeln

Nu när vi har gått in på det andra kvartalet så tänkte jag kolla lite i backspegeln. Vad har man lyssnat på mest under första kvarten 2008?
Både gamla hjältar och nya bekantskaper. Här kommer en liten redogörelse för vad som gillas hos m.a.ö.

She & Him - Volume One, Destroyer - Trouble In Dreams, Animal Collective - Water Curses EP, Cut Copy - In Ghost Colours, Thee Silver Mt. Zion Memorial Orchestra & Tra-La-La Band - 13 Blues For 13 Moons, Steven Malkmus & the Jicks - Real Emotional Trash, Jim Ford - Point Of No Return, the Black Keys - Attack & Release, Times New Viking - Rip It Off, Why? - Alopecia, Pascal - Galgberget

Nu måste jag jobba vidare en stund, men jag återkommer med lite mer backspegel..

m83 leder till det andra

Jag har lyssnat ganska mycket på m83 på sistone, och det har gett mig ett otroligt, oemotståndligt sug efter att rota fram gamla skivor av Labradford.

Deras "Mi Media Naranja" från 1997 är ju helt fantastisk. Suggestivt och mörkt. Svepande orgelmattor mot gitarrer med delaypedalerna på 10. Lyssna själva!

Labradford - WR (zShare)

Grant Green - Django

Det här är så otroligt vackert. Det här är musik!

Grant Green - Django (zSHARE)

rhythm & blues!

Jag vet att jag är lite tjatig, men ni måste kolla in det här! Hur bra som helst...
Duffy har en del att lära.

Sharon Jones & the Dap-Kings - 100 Days, 100 Nights

mera Amanaz!

Dra på trissor! Jag hittade en till låt av Amanaz. 

Amanaz - Africa (zSHARE)

Hello Africa! Tell me how you're doing.

Jag hittade precis ett fullkomligt lysande band. Från Zambia kom det grooviga bandet Amanaz.

Det har tydligen släppts en återutgåva av deras album Africa på nåt litet, obskyrt bolag.. Jag får fråga min gode vän Thomas. Han har säkert koll på det. Skulle inte förvåna mig om han inte har originalvinylen i nån kartong någonstans. Sån är han.. 

Hur som. Jag har bara hört en av låtarna på Africa skivan och den gjorde att jag vill höra mer. Så nu ska jag finkamma nätet!

Amanaz - Khala My Friend

summerdress makes you more beautiful than the rest

Jag har verkligen dyrkat Mark Kozelek och hans Red House Painters. Även hans AC/DC covers, Ghosts Of The Great Highway och i princip allt han gjort. Fast RHP har ett speciellt litet ställe i hjärtegropen..

Så klart blir man ju jätteglad när det kommer en ny Sun Kil Moon skiva, fastän jag inte gillade Tiny Cities som den förra hette. Ribban är på 2.45 och kommer förmodligen ligga kvar där. Jag menar.. höga krav kommer den gode Mark att få dras med.

Men April, som den nya Sun Kil Moon skivan heter, är ju astråkig. Klockorna stannar. Det blir vintertid ungefär 75 gånger på raken. Det är ju väldigt fint och ljuvt. Men bara det. Ingen udd alls.. Synd. Mycket synd.

Men jag byter till Ocean Beach istället. Skivan som spelades på repeat i den lilla, sunkiga ettan på Johannesgatan i Boden som jag bodde i -97. En flaska Parador och RHP! Det är tonårsminnen det...